Mabopane

Tisdag den 22 oktober

I dag hade vi bokat två guider, Angelike och Allie. De hämtade oss vid vår lägenhet. Vi körde 40 km norrut från Pretoria till Mabopane. Här bodde människor i hus men de var väldigt gamla. Längs vägarna ser vi annars folk som endast bor i ett plåtskjul och på själva soptipparna. Korna går långs med vägarna där vi bilister får köra 120 km/h.

Väl där besökte vi det projekt som vi stödjer. Lesedi Centre and Lesedi ELC heter det. Här utbildar man personer i datakunskap, lär människor att hantera en symaskin så att man kan producera saker som man sedan säljer till de som besöker. De har även ett bageri i centret där man sålde det man lärt sig baka och en fabrik där man tillverkar toalettpapper.

ELC står för Education Learning för Children. Här finns tre avdelningar där barnen mellan 0-6 år tas om hand. Två av avdelningarna med de yngsta barnen hade vila när vi kom. Alla barnen låg i en rad på madrasser och skulle sova. Några sov medan andra hade svårt att sova speciellt när de fick syn på oss. Avdelningen med de äldsta barnen( 4-6 år) höll på att dansa när vi kom in. De tränade för avslutningen av terminen som äger rum den sista november. Barnen i denna grupp överföll oss med kramar och ”give me five”. Vi kände oss varmt välkomna och väldigt populära.

Efter några minuters bilresa kom vi fram till en Primary school. Alla barnen hade skoluniform. De hade svarta byxor, gul skjorta eller pikétröja samt rutig kjol. När vi kom hade de lunchrast. På skolan fick alla barn en lunch samt ett äpple. Kökspersonalen lagade samma mat varje dag. Det var en stuvning som bestod av bönor, någon form av kött samt majs. Detta var det enda målet mat många av barnen fick under dagen. Vi hälsade på rektorn, fotograferade samt besökte en klass där. Eleverna i klassen var lika gamla som Erik. Det var ca 50 barn i klassen och en lärare. Det fanns inga dörrar eller fönster i klassrummen. Alla barnen hade sina skrivhäfte och penna framme. Barnen i Sydafrika börjar skolan när de är 7 år sedan går de i skolan fram till dess att de är16 år. Om de vill fortsätta sin skolgång och inte själv har möjlighet att betala behöver de hjälp av något företag som kan sponsra deras fortsatta skolgång.

Efter skolbesöket åkte vi tillbaka till Pretoria och besökte Erik´s barnhem där han bodde de första månaderna sitt liv. Erik fick träffa den barnsköterska som tog hand om honom då. Hon heter Joyce. De hade ett prinsessrum som flickorna sov i och ett Kalle Anka-rum som pojkarna sov i.

Vi bestämde oss för att besöka en shoppinmall också denna dag. Där fick Erik tillfälle att spela FIFA 14. Snacka om kontraster!!

Nu har vi landat i lägenheten och softar. Vi ser fram emot morgondagen och allt vad den kommer att ge. Godnatt!!