Torsdag den 31 oktober

Regn, ren och åter regn!

Vi begav oss till Hermanus som planerat för jakt på valar. Vi körde genom ett fantastiskt böljande landskap med druvodlingar, berg, stränder,stup och karga men även grönskande områden. När vi körde genom ett bergsparti med lång serpentinvägar tyckte Carin att det blev lite för kurvigt.
Väl framme i Hermanus fick vi se tre olika valar. Valsäsongen lider mot sitt slut här. Juni, juli och augusti drar valarna inåt land då de föder sina ungar. Nu drar de utåt igen efter att deras ungar blivit större. Vi såg hur de blåste vatten, var vid vattenytan och hur en val visade en stjärtfena.

Väl hemma i vår lägenhet softade vi och tog det lugnt!

I morgon ska vi styra kosan mot Sverige
 

Onsdag den 30 oktober

Stellenbosch nästa!

Här i detta distrikt råder det optimala klimatet för vinodlingar. Det myllrar av vingårdar. Vi bestämde oss för att besök en av alla. Anders bestämde för oss alla tre. Det blev Ernie Else`s vingård utanför Stellenbosch. Konstigt val och helt oförutsägbart?!! Vi blev varmt välkomnade och fick veta i detta område odlas främst vindruvor som används till att producera rött vin.
Vi provsmakade fem olika viner och fick veta mer om vintillverkning. Erik tyckte att vattnet han drack smakade vin. Vi fick även se Ernie Else´s pokaler och priser. Det var en mycket uppskattad syn. Främst av dem alla naturligtvis The Claret Jug som vinnaren av The Open får.

Efter en god lunch i Stellenbosch begav vi oss till ”Drankenstein Lion Park”. Det är en djurpark där lejon och tigrar finns som blivit illa behandlade av människan men som räddats. De har dock inte förmågan till jakt då de är beroende av att få mat. Det var flera inhägnade områden där lejonen och tigrarna strövade. Det var regnigt och kallt så vi hade tur och fick se många lejon. De gömde sig inte för värmen denna dag(16°). Det fanns 15 lejon varav fyra var vita. När vi gjorde vårt besök var det endast en timme kvar till matningen så de morrade rätt kraftigt. Både Erik och Carin blev lite skrämda av det högljudda morrandet och visande av deras huggtänder. Det är sorgligt att se hur vi människor har förstört deras förmåga att kunna klara sig själva naturen men samtidigt tröstande att se att de har det bra nu.

Vi avslutade dagen med att gå till närmaste restaurang. Den ligger femtio steg från lägenheten och är vår kära italienska granne.

I morgon kommer vi att bege oss till Hermanus på jakt efter valar, sol och lite värme.

Godnatt!
 

Vi åkte till ” Two Oceans Aquarium” i dag och tittade på vad Atlanten och Indiska oceanen har för djurliv. Vi såg tydligt hajarnas vassa tänder, de stora skräckinjagande krabborna, de roliga underdelarna på rockorna och massor av andra fiskar. Vi fick även tillfälle till att titta närmare på anemoner, koraller och vattnet i mikroskop.

Erik var även hos frisören och klippte sig. Mammas klippningar i all ära men en ordentlig klippning av en kunnig man som kan afrohår slår mammas.

När vi kom tillbaka till lägenheten sken solen en liten stund så Erik och Carin passade på att ta ett långt bad i poolen. Under tiden kollade Anders in fastighetsmarknaden.

I morgon väntar en heldagsutflykt till vindistriktet och Stellenbosch.
 

I dag tog vi båten över till Robben Island- ön där bl a Nelson Mandela satt fängslad. Efter 30 minuters båtfärd var vi framme. Vi steg på bussar som tog oss runt ön. Från början var ön en plats dit man transporterade människor som fått spetälska. Därefter blev det ett fängelse på ön. Tre fångar har lyckats rymma från fängelset.

Vi fick se var fängelsets personal hade bott när fängelset hade fångar.  Byn såg ganska spöklik ut idag.Tomma bostäder, tennisbanor som fortfarande sköttes, nedlagd skola m m. Idag bor endast  museets personal i byn. Vi fick även se hur de rustat byn för det andra världskriget som de aldrig deltog i.

Fängelset bestod av flera hus. Det fanns både sjukhus, kök ,olika utegårdar och olika sektioner där fångarna delades in beroende på hur farliga de ansågs vara. Det var även viktigt att skilja sydafrikaner och fångar från Namibia åt. Från början fick fångarna endast en liten filt att sova på men på så småningom fick de sängar. I varje sovsal kunde det bo 40-50 fångar. Vi förstod även att gröt var det som fångarna i huvudsak åt.
Vi såg även gruvorna och stenbrotten som fångarna arbetade vid. Till slut fick vi se Nelson Mandelas cell. Han hade en egen då han ansågs var en farlig fånge- en förrädare. Nelson Mandel fängslades 1964 efter en fyra år lång rättegång. Han släpptes fri 1990 och 1993 tog han emot fredspriset. 1994-1999 var Nelson Mandela Sydafrikas president.

Jama, guiden, var en f d fånge på fängelset. Han hade suttit i fängelse p g a att han gjorde studentuppror när han var 19 år. Han ville att vita och svarta skulle ha lika rättigheter att gå i skola och studera vidare. Han bodde nu på ön med sin familj och tog emot besökare. Vi fick en konstig olustkänsla när han berättade att han bodde på ön samt var guide. Vilket människoöde.

När vi väl var i hamn igen tog vi bilen in till Cape town för att äta på en restaurang (The Fork) som serverar tapas.  Den tapasrätt som vi njöt mest av var tigerräkor inlindade i parmaskinka. Vi njöt och njöt!!

När vi kom hem var vi tvungna att gå ned till stranden då vi såg att de spelade in en scen där. Härom dagen kom vi även mitt in i troligen samma filminspelning.

I morgon hoppas vi på bättre väder så vi kan ta några dopp i havet.

Vi läser om vädret i Sverige som just nu verkar vara ”lite” blåsigt.
 

Söndag den 27 oktober

V i håller oss uppdaterade angående hur det går för FFF.
Rackarns så nära men ändå så långt borta. Hrm!!!!!!

Idag var det vi och säkert 600 personer till som tyckte att det var en bra dag att åka upp till toppen av Taffelberget. Strålande sol och alldeles vindstilla. Vi köade och köade och till slut blev det vår tur. Carin och Erik var de i familjen som tyckte att det var läskigt att åka kabinbana. Anders tyckte att det spännande och blev helt lugn då han såg att kabinbanan var byggd av ett företag från Schweiz. Man fick stå på ett roterande golv så att man fick olika vinklar på resan upp och ner för berget. Det sög nog till i allas magar den sista sträckan upp till toppen. Taffelberget är 1085 m högt. Vi hade fantastisk vy från toppen!!  Naturen på berget är täckt av låga buskar och karga klippformationer. Man hade gjort tydliga vägar på toppen som slutade med flera utsiktsplatser och möjligheter till att föreviga upplevelsen.Vi träffade även på ett skånskt par som var på kurs i kombination med semester här. Kineser, amerikaner och tyskar är annars de mest vanliga andra turister som vi stöter på. Kineser har vi stött på mest. De reser i grupp med stora bussar.
Resan ner för berget kändes lättare än uppresan.  
 
Eftermiddagen spenderade Erik och Carin vid poolen medan Anders passade på att ta en eftermiddagslur samt fotografera de 12 apostlarna på Taffelberget.

På kvällen hade vi bokat bord på ”Azur” en förstklassisk restaurang med god service och mycket god mat. Vi äter mycket skaldjur och fisk härnere och gjorde även så idag med undantag för Anders som beställde springbok då han läst om den i ”Wine and Tables”. Vi var mycket nöjda när vi lämnade restaurangen.

Vi har ätit gott hela tiden. Det är billigt att äta här och afrikanerna kan krydda och kombinera olika ingredienser med ett utmärkt handlag.

Just nu sitt båda grabbarna och läser men snart är det dags att sova för den yngre av dem. I morgon väntar Robben Island.

Lördag den 26 oktober

Idag var det klart väder så vi körde upp för Taffelberget för att ta kabinbanan upp till toppen. Den var stängd p g a för kraftig blåst.

Vi bestämde oss för att åka till Goda Hoppsudden istället.
Vi stannade på vägen i Muizienburg som är ett smultronställe för surfare. Vi badade upp till knäna i Indiska Oceanen och tittade på alla surfare. Det är varmare i Indiska Oceanen än i Atlanten.

Simons Town är ett paradis för båtägare och fiskare. Detta är en stad vi gärna återvänder till.

Vi såg på glasögonpingviner vid Bolders beach. Vi gick en lång sträcka för att se dessa små pingviner som lever i flock och får skarpare färger efter att ha levt i 2 år. Vi såg även ungar som var täckta med dun. De personer som arbetar i denna del av Taffelbergets nationalpark har grävt ned stora plastflaskor till hälften i sanden. Dessa använder pingvinerna som sina bon.

Vägen ut till Goda Hoppsudden var karg och slingrig. Naturen liknade den i norra Norge med sina låga buskar och stenpartier. Vägen gick nära stupen och fick oss i bland att nästan tappa andan. Tänk att vi varit så långt söderut som man kan komma i Afrika!

På vägen hem körde vi den berömda Chapmans Peak Drive. Snacka om stup,branter, kurvor och lutningar.

Väl hemma igen i Camps Bay åt vi lite Tapas och sedan väntade våra goa sängar.

Fredag den 25 oktober
Vi vaknade tidigt som vanligt och begav oss på rundtur via en ”hop on- hop off buss”. Vi fick se Robben Island(ön där Nelson Mandela satt fåneng) på avstånd, fotbollsstadion som består av 15 våningar som byggdes i samband med fotbolls VM 2010, platsen där Nelson Mandela höll sitt första tal efter sin frigivning med mera.  
Visste ni att först 1985 öppnades universitetet så att vita och svarta kunde studera tillsammans?
Vi var inne på att ta kabinbanan upp på toppen av Taffelberget  men när vi väl kom  dit var det alldeles dimmigt och fuktigt. Vi försöker på nytt en annan dag.
Vi stannade även på ”African Jewel” där man bearbetar diamanter. Vi fick veta att diamanter finns långt ner i marken. Man ”skär” diamanter med en såg gjord av brons och korn av diamanter. En diamant slipas med 50 ”ögon” för att den ska glittra som mest. Diamant är det hårdast materialet i världen och måste slipas med sig själv för att kunna delas. Det tar fyra år att utbilda sig till diamantslipare. En dator kan inte ersätta en människa i detta fallet.
Här är det vår på väg att bli sommar. I dag är det dimmigt och småduggigt och ca 15 grader. Vattnet i Atlanten är som mest kallt här på sommaren och som varmast på vintern. Det beror på vindar och strömmar. När man varit i Afrika tror man kanske att man endast ska möta värme och sol men så är inte fallet. Vi kommer nog hem nästan lika bleka som vi var när vi åkte men med en massa upplevelser. Detta är verkligen en resa som vi kommer att bära med oss länge.

Torsdag den 24 oktober

Tidigt i morse lämnade vi Pretoria för Cape Town. Vi anlände till vår lägenhet i Camps Bay efter lunch. Till vår stora förvåning är det varmare här i Cape Town än vad vi hade i Pretoria. De sista dagarna i Pretoria var vädret lite svalare, runt 22 grader och här är det nu ca 30 grader och sol.
Vi bor precis vid Atlanten ca 50 meter från stranden. Vi har badat i poolen och varit nere och känt på Atlantvattnet. Lockar inte till bad direkt, kanske högst 12 grader.
Boendet är helt fantastiskt, lägenheten är i två våningar med totalt 3 rum, kök och två badrum. En terass och en balkong, båda med havsutsikt. Jag tror aldrig att jag varit på en strand med sådana spektakulära vyer. När man står på stranden ser man de tolv apostlarna i öster.
Nu ska vi besöka en Italiensk restaurang i närheten.
Vi hörs imorgon
 

Onsdag den 23 oktober

Vi har problem med Wifi i Pretoria så vi kommer att ladda in alla bilder när vi kommer till Kapstaden. Vi flyger dit tidigt i morgon.

Dagarna i Pretoria har verkligen varit fyllda av äventyr och upplevelser.
Idag körde vi till Lesedi Cultural Village för att få veta mer om den afrikanska kulturen. Vi möttes av glada sjungande människor i traditionella kläder. Vi fick information om fyra folkslag. Det var Sulu, Xhosa, Pedi och Sotho  Vi fick se hur befolkningen fortfarande kan leva långt ute på landet. Vi fick se deras bostäder, hur de jagade, var klädda och gjorde mat. Allt avslutades med en sång- och dansuppvisning. Vi fick också dansa.

Följande citat fanns på väggarna;
” A man without a culture is like a zebra without any stripes”

En god natts sömn sen styr vi kosan till Kapstaden.
 

Tisdag den 22 oktober

I dag hade vi bokat två guider, Angelike och Allie. De hämtade oss vid vår lägenhet. Vi körde 40 km norrut från Pretoria till Mabopane. Här bodde människor i hus men de var väldigt gamla. Längs vägarna ser vi annars folk som endast bor i ett plåtskjul och på själva soptipparna. Korna går långs med vägarna där vi bilister får köra 120 km/h.

Väl där besökte vi det projekt som vi stödjer. Lesedi Centre and Lesedi ELC heter det. Här utbildar man personer i datakunskap, lär människor att hantera en symaskin så att man kan producera saker som man sedan säljer till de som besöker. De har även ett bageri i centret där man sålde det man lärt sig baka och en fabrik där man tillverkar toalettpapper.

ELC står för Education Learning för Children. Här finns tre avdelningar där barnen mellan 0-6 år tas om hand. Två av avdelningarna med de yngsta barnen hade vila när vi kom. Alla barnen låg i en rad på madrasser och skulle sova. Några sov medan andra hade svårt att sova speciellt när de fick syn på oss. Avdelningen med de äldsta barnen( 4-6 år) höll på att dansa när vi kom in. De tränade för avslutningen av terminen som äger rum den sista november. Barnen i denna grupp överföll oss med kramar och ”give me five”. Vi kände oss varmt välkomna och väldigt populära.

Efter några minuters bilresa kom vi fram till en Primary school. Alla barnen hade skoluniform. De hade svarta byxor, gul skjorta eller pikétröja samt rutig kjol. När vi kom hade de lunchrast. På skolan fick alla barn en lunch samt ett äpple. Kökspersonalen lagade samma mat varje dag. Det var en stuvning som bestod av bönor, någon form av kött samt majs. Detta var det enda målet mat många av barnen fick under dagen. Vi hälsade på rektorn, fotograferade samt besökte en klass där. Eleverna i klassen var lika gamla som Erik. Det var ca 50 barn i klassen och en lärare. Det fanns inga dörrar eller fönster i klassrummen. Alla barnen hade sina skrivhäfte och penna framme. Barnen i Sydafrika börjar skolan när de är 7 år sedan går de i skolan fram till dess att de är16 år. Om de vill fortsätta sin skolgång och inte själv har möjlighet att betala behöver de hjälp av något företag som kan sponsra deras fortsatta skolgång.

Efter skolbesöket åkte vi tillbaka till Pretoria och besökte Erik´s barnhem där han bodde de första månaderna sitt liv. Erik fick träffa den barnsköterska som tog hand om honom då. Hon heter Joyce. De hade ett prinsessrum som flickorna sov i och ett Kalle Anka-rum som pojkarna sov i.

Vi bestämde oss för att besöka en shoppinmall också denna dag. Där fick Erik tillfälle att spela FIFA 14. Snacka om kontraster!!

Nu har vi landat i lägenheten och softar. Vi ser fram emot morgondagen och allt vad den kommer att ge. Godnatt!!